Här åker lilleman dammsugare när morfar dammsuger. Konstigt att han inte är rädd för den, har han aldrig varit är ju visserligen ganska skönt det med.
Så idag åkte Roger och Aurora hem och genast så var det nåt som saknades. Jag saknar visserligen Roger men när Aurora är borta blir det så tomt och tyst men nu är det bara ett par dar kvar och sen så är vi hemma igen.
Roger tyckte att jag verkade mycket gladare och piggare och även fast det inte har varit lätt här nere så antar jag att det har varit bra för mig. Men nu skulle jag nog viljat åka hem med dom andra.
Just nu sitter morfar och leker med lilleman så jag kan skriva det här. Gulliga pappa!!!!
Väntar på att Roger ska ringa och berätta hur allt har gått men det har säkert gått bra för hon ville nog komma hem nu. Blir ju så tråkigt att inte ha nåt att göra i flera dagar och vi har ju inte kunnat gå ut heller mycket då lilleman varit dålig och så måste jag ju vara hemma och hjälpa mamma. Det blir nog bra för henne att gå till skolan imorron.
Natten till lördagen så vakna lilleman och skrek i 2½ timme... vi provade välling, byta blöja, vyssa, dra med vagnen och det mesta kändes det som. Han somnade troligtvis at utmattning sen. Och natten till idag har inte varit så bra heller... han vaknar halvt som halvt och ligger och rullar, sätter sig upp, gnäller och piper och vet inte riktigt vad han vill. Men han fick välling fram mot 5 och då somna han om. Men det är inte heller så bra för han sover väldigt länge på morronen och det blir vi som väcker honom. Konstigt förresten att Aurora inte vakna natten till lördagen för han skrek rejällt, morfar på övervåningen vakna av det och hon låg i samma rum. Jäkligt konstigt... framåt slutet på skrikperioden så började hon knöka på sig men hon vakna inte. Tur iofs!
Så söndagkväll och hela den här helgen har gått jättefort.
Glömde förresten att berätta att när Roger kom igenom dörren här hemma så blev lilleman såååå jätteglad och det var så jag fick tårar i ögonen för Rogers skull. Tänk dom hade inte setts på ca 9 dar och lilleman blev jätte till sig. Det var ett fint ögonblick som jag inte tänkte på att ta kort... *suck*
1 kommentar:
Hej!
Jag läser varje dag och måste säga att jag nästan föll en tår när du skrev om lillemans reaktion på Roger. Mange träffa Roger i fredags på väg till jobbet, tror jag. Hör gärna av dig...jag är helt slut men det förstår jag att även du är. Vilken tuff situation du haft de senaste veckorna. Hälsa din mamma att jag håller tummarna att hon snart blir bättre. Massor med kramar från Jenny
Skicka en kommentar